00.00 two months ago, changed my life forever…

Wow the time goes so fast, when i think back on that time, two months ago…I still can’t comprehend what really happened, even if I understand intellectually I still haven’t understand it emotionally. 2 months ago, my mom passed away in cancer, after almost a year fighting the cancer cells off. It does not pass one single day that I don’t think of my mom…

I miss her so much, it’s hard to describe how much i miss her. But one thing that i have noted, is that I constantly say, ohh I remember how my mom used to do or say… This is not that I did to that extent that I do now…

In a way, this blog is for her, i know, she probably can’t read this and she is probably not that interested in FMA(Filipino Martial Arts), but since that is a big part of my life i think she would like to read it, or read my thoughts. If she can, i am not saying that she can, but a part of me really hopes that she can, hope that she finds some joy in it.

A co-worker told me, that the grieving process takes at least one year. Because you have to pass the times that used to be common to the person who passed away. I think, since I didn’t live at home the last 8 years, the worst days will be around the family gathering times. Such as Christmas, midsummerseve, eastern and more…

I miss you so much mom – R.I.P … <3


  • http://storytilda.wordpress.com Tilda

    Vackert inlägg och båda låtarna är så otroligt mäktiga och fina..
    Jag tror hon kan se, bara du vill att hon ska se.

  • vicki

    Göbben! <3 Så fint! Din mamma är alltid med dig kan jag lova dig, inte bara i dit hjärta och sinne utan vakar över dig och ser efter dig från där hon är nu!
    Låt mig veta om jag kan göra något för dig! Tänker på dig!
    Massa Kramar!!!!

  • http://peeachy.blogg.se Alexandra

    Hon vakar över dig, inspirerar dig och finns hos dig, föralltid tills ni möts igen :) Jättebra blogg, Kristoffer! Kram!

  • Kathy

    Hi. I lost my mom too to cancer. She lived 349 days from the day she was diagnosed with pancreatic cancer until the day she died. I started a blog in her memory.

    http://peace4me521.wordpress.com/

    Your post came up as being possibly related under a blog I just wrote. I think the grieving process is different for everyone, and any way you can get through it is ok.

    Take care,

    Kathy

    • http://ksundh.wordpress.com Keris

      Hi Kathy,

      thank you for your comment and I am truely sorry for your lost. I hope that you have good friends and family members as support.

      I feel so fournate to have friends that have supported me, i don’t think i would handle it the same way if i haven’t had their support.

      take care and i will try to read your blog…
      Kriss

  • Titti

    Hej!

    Nästan varje dag tänker jag på Nilla! Då alltid med glädje i hjärtat, hon hade ett skratt som smittade! Jag tänker på semestrar jag haft som barn och tonåring med Nilla :-) Tomater med salt på, hemma i erat kök ;-) När hon räddade mitt ”skin” och tog bort oljan från mina beige nya byxor! Men oxå på hennes tuffa sjukdomstid!! Frustrationen hon kände över att behöva lämna sin familj, sina barn……..

    Tänker på Gunillas sista timmar som vi fick uppleva tillsammans

    Många kramar från Titti

    • http://sundh.biz KSundh

      Din kommentar gör mig fantastiskt glad… Det värmer i hjärtat att läsa. Jag har min bild av Gunilla som min Mamma, och det gör mig så glad att få höra hur andra har uppfattat henne och det dels stärker min bild av henne men det ger också en ny dimension av henne som person. Tack Titti.